Challenge/defeat
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1544583/images/2010/feelings_80657773.jpg)
ok... utmaningen avklarad... 3,5 timmar i kakelfanskapet som kallas badhus med stojande ungar, kakel öööverallt, vatten och folk.....
Två små anfall (1:or) när aktiviteterna runt omkring avtog och känslan tog över...
golvet var kallt, hårt och ostabilt, luften krympte och ljuden ekade..
I det första satt jag kvar, andades och stannade
I det andra gick jag undan
Har haft några dagar som varit ljusa och lättandade...
just nu så är det lite tyngre... men det är nog dagen som sitter kvar i kroppen...
Tänker inte få det tungt riktigt än.. vill ha några dagars vila..
◊
Har börjat läst boken jag fick...
läset just nu om det "fysiska delen" av panikångestdiagnosen...
har inte bestämt om det som står gör det lättare för mig att förstå (förlåta) mig själv eller om det gör allt mer hopplöst.
◊
Hur som helst... tog mig igenom dagen... utmaning och allt...
sprang inte iväg och gav inte upp
det måste i alla fall betyda något...
◊
ropar i sömnen på natten...
Du känns allt starkare och det verkar som om du börjar inse vad du kan klara av, att du kontrollerar situationen istället för att situationen kontrollerar dig.....
Det där med nätterna är kanske en reaktion av vad du går igenom. Förmodligens sunt att leva ut känslorna, även barn får ofta mardrömmar om saker de upplevt, ett sätt att bearbeta.
Håll ut, gumman, du reder ut detta....
Tack...
jag känner väl inte riktigt så, för det känns som om jag inte har ngn aning hur jag ska hitta ut ur det här... men det är ändå skönt att höra.
Badhus..
Jag gillar inte badhus..
De skrämmer mig faktiskt..
(nu är jag läskigt ärlig)
Men jag gör som du.
Härdar ut.
För att jag vill härda ut.
För att jag vill bada med barnen,
se dem skratta sig dubbelvikta i bassängerna,
se lyckan i deras ögon när de kastar sig utför rutschkanorna..
Jag gör det.
För deras skull.
Men jag gillar det inte.
Inte alls.
Jag förstår dina känslor.
(det är det jag försöker säga)
;)
ja, det känns ju fel att inte kunna gå och bada med lilla H bara för att jag får panik... det går liksom en gräns där det inte får påverka barnen.
Love you babe!
Kram!