livetsbådaansikten

empty?

Det här har varit en helvetes jobbig dag.
Halvdolda, idiotiskt formulerade hot utlöste en ångestattack (2:a).

om du tror att jag då tänker anförtro dig ett skit är du helt lost, du kan inte hota med en flagga där det står katastrof och tro att jag lugnt ska stå kvar.
att du dessutom slänger i ansiktet på mig att "du får ju ångest för allt" inför resten av familjen inklusive vår dotter kommer inte direkt göra att jag går med på dina krav. du har inte direkt det förtroendekapitalet att ösa ur! men att du inte förstår det är ofattbart

Luften darrar inuti och just nu vill jag bara sova -inte drömma- bara sova.
Slippa darra, slippa känna paniken, slippa tröttheten.

Jag orkar inte längre...
gråten i halsen börjar övergå till tomhet
två dagar kvar till T.
två dagar kvar tills beslut om behandling.

Han sa att det troligtvis blir värre då...
vill inte ens tänka på det...

vill bara vara tyst...för orden fastnar i halsen
vill skrika ut all frustration

mest av allt vill jag andas



bara andas


- saknar min snällaste idag igen -  nu får jag skärpa mig.

/Mia

Utan att veta, tror jag mig veta..

Förstår hur det känns att sakna

(och jag förstår hur det känns att sakna det förbjudna, vet hur tankar maler, vet hur huden längtar, vet hur hjärtat och hjärnan slåss brutalt...)



Jag tror också att jag kan säga att jag förstår dina kamper, och du skriver så förjordat vackert att jag tappar tid och rum för ett ögonblick..



Älskade hjärta.

Du vet var jag finns.

Liksom stjärnorna.

Ett samtal bort.



...

Min vackra Leia. ... Är så glad att du finns i mitt liv.



Det jag saknar idag är inte det förbjudna. Det är inte hud som längtar.

Det är idag en saknad av en vän som för någon minut kan hjälpa mig andas en stund , håller mig i handen och säger att jag ska klara det här.



Kram älskade vän!