skakigt




godkänt i livet

Utveckling... sakta framåt...
Har svårt att se egna framsteg... flyttar målet eftersom och höjer nivån för godkänt i livet
kämpar mellan egna rädslor och påtvingad logik.


letting go

Pendlar i feber mellan oro i kroppen och oro i tankar
Tar troligtvis för stora beslut i ett för litet rum
 
Funderar över kontrollen och stabilitet kontra att ge hän och lita på
står de två delarna alltid i kontrast till varandra?


stark



Vacklar till lite ibland
Har ett fokus på vägar framåt.
ett steg i taget, framåt mot stabilitet.

sorg


Som flugor mot ljuset i fönstret

Ger aldrig upp, slår mot rutan

Tankar som gnager

Inifrån och ut

Gröper ur, river sönder och äter

Känsla av tomhet ökar

Uppfylld av ett ingenting

Ingenstans och oupphörligt


Fotsteg i sanden

står starkt kvar trots viss turbulens.
Känner mig stadigare än någonsin.

Håller min kärlek hårt i handen, påminner  mig själv i tankarna om att jag står stadigt på egna ben och kliver framåt.


förstår inte

Har tänkt mycket på förtroenden och respekt
Har konflikter som brinner inuti...

Livet är för konstigt nu
förstår mig inte på människor


here we go again



fan

en låsning i själen



tappar orden
får en låsning i själen

klättrar uppför berget i skräck att falla ner

tankarna rusar i takt med blodet
hjärtat pressar på kroppen än mer

tar ett steg i taget
bland sylvassa klippor
uppåt, mot solen jag ser



labyrinter



Finner anledning till hopp i tvivlet
känner att du kan alla labyrinter
du hittar vägen utan spår
okonstlat
omålat


utan säkerhetslina och på stapplande fötter
fortfarande på stigen
just nu värt varenda sekund

Crossroads

Har på något konstigt sätt fått dagen att flyta på.
Det har varit terminens stressigaste vecka.
Har haft en känsla i kroppen som är ganska ny och inte alls bra.
T hade verkligen rätt när han sa att det skulle bli sämre innan det blev bättre.

För det är mkt sämre nu.



Brottas mellan att följa T´s råd, min magkänsla och mitt huvud.
mellan känsla och logik

tyvärr stämmer inget överens längre och vägen är inte längre enkel.
Den är krokig, går åt konstiga håll.

T´s råd var tydliga
men de är fan inte enkla.

Försöker göra det rätta
försöker göra det som ska ge lugn
försöker ta ett steg i taget och fokusera på det som är lätthanterligt




Sleepless

Det hände ngt nytt
Vaknade av en panikattack.
Annars brukar de komma när jag drömmer och inte sover så djupt, men så var det inte nu.


Sitter upp och låter det gå över men det kommer tillbaka direkt när jag lägger mig ner... hur konstigt som helst.


empty?

Det här har varit en helvetes jobbig dag.
Halvdolda, idiotiskt formulerade hot utlöste en ångestattack (2:a).

om du tror att jag då tänker anförtro dig ett skit är du helt lost, du kan inte hota med en flagga där det står katastrof och tro att jag lugnt ska stå kvar.
att du dessutom slänger i ansiktet på mig att "du får ju ångest för allt" inför resten av familjen inklusive vår dotter kommer inte direkt göra att jag går med på dina krav. du har inte direkt det förtroendekapitalet att ösa ur! men att du inte förstår det är ofattbart

Luften darrar inuti och just nu vill jag bara sova -inte drömma- bara sova.
Slippa darra, slippa känna paniken, slippa tröttheten.

Jag orkar inte längre...
gråten i halsen börjar övergå till tomhet
två dagar kvar till T.
två dagar kvar tills beslut om behandling.

Han sa att det troligtvis blir värre då...
vill inte ens tänka på det...

vill bara vara tyst...för orden fastnar i halsen
vill skrika ut all frustration

mest av allt vill jag andas



bara andas


- saknar min snällaste idag igen -  nu får jag skärpa mig.

/Mia







Aaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhh



Blir galen!
Förstår mig inte på män över huvudtaget!!!
Eller så är det så att jag inte förstår mig på människor...

FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Lesbisk?

Är så jävla förbannad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Andetag



Fegar ur, vilar och andas en stund.

Fortsättning Läxa 1




Försöker fokusera och göra det jag ska/måste/borde/inte vill....
Jävla T (borde stryka över psykolog på skylten och skriva besserwisser)
Men men... here I go...

Konsekvenser...

  • jag älskar beröring på ryggen och nacken, men får direkt ångest vid beröring på framsidan av halsen
  • jag får grym ångest av trygghetskänslor
  • jag tycker inte om närhet... (dubbelhet)
  • jag tycker inte kom komplimanger...
  • jag tycker inte om "trygga" relationer... går hellre för tidigt... "satsa inte mer än du kan förlora"
  • Hatar att inte har kontroll... det är mer allmänmänskligt...
  • Skapar kontrollkänsla genom omvägar... kontrollerar det jag kan även om det blir negativa konsekvenser.... och oftast är helt orelevant.
  • har svårt när människor visar starka känslor... glädje... ilska... Starka känslor= ångest.
  • Kan inte släppa kontrollen.
  • Mest av allt så har jag svårt att stanna i stunden och känna efter

Orkar inte mer idag... slår på You tube och låter Pain of salvation skölja in i med Road salt.

Upprepar igen...

1. Möt - fly inte
2. Acceptera - spjärna inte emot
3. Driv - spänn dig inte
4. Låt tiden gå - var inte otålig


/Mia

4XFAN!



Repeterar tyst för mig själv;

1. Möt - fly inte
2. Acceptera - spjärna inte emot
3. Driv - spänn dig inte
4. Låt tiden gå - var inte otålig

och lägger till ett tyst: "helvete"!!!!!!!!!!!!!!

Det här måste bli lättare.

strutseffekten

 



Funderar över hur det här kunde hända.... det som nu egentligen inte har hänt ännu.
Genom att inte defeniera det som händer (inte händer) så gör jag som strutsen och gömmer mig i sanden.

En känsla av att ta ansvar där ansvar inte behövs (?) tas infann sig.... men hur fasen vet jag vad som är rätt?

Talade med en vän häromdagen... älskade ak... Hon sa att det inte fanns ansvar för mig att ta ännu... att jag än så länge inte hade någon skuld att hänga på ryggen...

Ändock så finns en oro i magen som viskar: orätt..
Det finns små små naglar som rispar lätt under ytan av frustration...

Var går gränsen?

Restless. Loneliness..... Hopeless?

Just nu består min tillvaro av oro och myror i kroppen... från huvud till tå.
Hur fasen kunde det här hända?



Återigen frågan & svaret;
 - vad är det?   
- Ingenting.


?


Tidigare inlägg
RSS 2.0