en mammas famn
Två sidor av samma ansikte
Två delar av samma liv
Ett hjärta som vet vad som är rätt -och ler
En magkänsla som håller i lugnet
Ett samvete som kräver svar
-som kräver rättvisa för de som inte är tillfrågade
- som ständigt oroar sig för den som som inte kan ha någon kontroll
En famn som skriker efter den som har störst rätt till den
avstånd som skiljer åt
livsval som delar
Mellan de två delarna, en liten som betalar priset
Hjärtat har två kammare
en för varje sida
en sida fylld av kärlek
en sida blöder
Slå tillbaka
Känner kroppen ladda igen
händerna darrar och knyter sig i försök att finna avslappning
kontrasterna är tydliga
mina spöken är framme i ljuset igen
de kommer om natten men är fullt synliga
de tittar mig i ögonen
döljer sig i full öppenhet
men jag håller kvar
vägrar låta dem skrämma till tystnad
vägrar ligga platt
Är beredd att korta stunder stirra tillbaka
Ni kan dra! Jag har ingen nytta av er!
Är starkare nu och ni skrämmer mig inte längre!
On my knees
Försöker hålla fokus på det funktionella.
Försöker hålla tankarna på den sida om verkligheten där världen inte är så mörk och ensam.
Vill helst inte låta tårarna komma, vill inte gå in i det svarta igen
Har så otroligt mycket i mitt liv att vara tacksam för
har en dotter med ett otroligt stort hjärta
har en man i min närhet som jag älskar (även om du verkar för bra för att vara sann min snällaste)
trots detta har jag svårt att inte sjunka ner under ytan
är så otroligt trött på att gråta nu
vill inte mer
orkar inte mer
Är så otroligt jävla less på mig själv.
så less
Mer än någonsin
Sitter i stunden och andas
Har funnit nya kartor och går på nya vägar
Barfota-sommar och myggbett
Några stenar gör ont i fötterna
går vidare och försöker söka de lätta fotstegen
Längtar efter de lugna dimblå ögonen idag
känner de trygga händerna i mina fast de är långt borta och älskar mer än någonsin
Blommor i asfalten
Sträcker ansiktet mot solen
Vänder blicken till det vackra
Vrider mig som blomman mot ljuset
Likt blommor i asfalten söker frihet söker jag dig
Sträcker mig över det hårda skalet som håller mig nere
Upp
Över
Vrider, slingrar, sträcker mig och ler
Blomman och solen
Aldrig mer ett byte
Återigen darrar kroppen
sakta, omärkbart
smyger sig på som jägaren på bytet
med mjuka fötter
ljudlöst
väntar på anfallet som kommer
står redo
väntar in
beredd att resa mig igen
säkrare än någonsin på att inte låta mig bli ett byte
rädd, javisst
skakandes... utan tvekan
men aldrig mer ett byte
aldrig mer byte
Just nu
Kaosets aktiva fas minskar i omfång
Nätternas panik kommer allt mer sällan
Oron i magen finns kvar men bränner inte lika hårt
Kunskap om kroppens skådespeleri ger starkare tyglar att bromsa mina monster
Mina spöken stirrar fortfarande på mig
men jag klarar att vända bort blicken för en stund
Just nu klarar jag att känna värme utan smärta
Just nu kan jag skratta utan att huden kliar
Just nu kan jag se kärlek utan att få panik