strutseffekten
Funderar över hur det här kunde hända.... det som nu egentligen inte har hänt ännu.
Genom att inte defeniera det som händer (inte händer) så gör jag som strutsen och gömmer mig i sanden.
En känsla av att ta ansvar där ansvar inte behövs (?) tas infann sig.... men hur fasen vet jag vad som är rätt?
Talade med en vän häromdagen... älskade ak... Hon sa att det inte fanns ansvar för mig att ta ännu... att jag än så länge inte hade någon skuld att hänga på ryggen...
Ändock så finns en oro i magen som viskar: orätt..
Det finns små små naglar som rispar lätt under ytan av frustration...
Var går gränsen?
Kommentarer
Postat av: Leia
Hjärtat som talar med hjärnan?
Det låter så..
Magen talar ofta ett tydligare språk än hjärnan. Dock orkar man inte alltid lyssna på magkänslan, ibland hör man vad magen säger-men man kanske inte VILL lyssna??!
Svaren kommer till en tids nog.
Så brukar det vara.
Jag väntar på svar..
Och jag vet att jag inte väntar förgäves..
Alla svar finns ju inom oss.
Vi har nog facit
(någonstans, inuti)
Men vill vi höra?
Vill vi se?
Vill vi förstå?
Vill vi inse?
Vill vi ha insikterna?
Kanske..
Kanske inte..
Jag vet att jag inte är redo att se sanningarna i vitögat ännu..
Inte idag, inte imorgon,
men snart..
Massa kärlek till dig.
Ändlös och villkorslös
Trackback
