A good day
Väntar ut känslor
väntar ut tid
vill se vad som befinner sig på andra sidan ångesten
I dag har varit en bra dag
en dag av vila
försök till närhet
försök till äkthet
◊
frågan är om du klarar den fula sanningen
är livrädd att veta svaret på den frågan... om svaret inte är det jag vill höra.
hur lång tid tar det innan du blir trött på att höra om min ångesst?
hur lång tid tar det innan du inser att det händer varje jävla dag?
hur lång tid tar det innan du förstår att jag behöver dig mer än jag visar?
och vad händer då?
försökte idag att låta dig veta när känslan kom
fick ett ok tillbaka
du försvann inte
men du tog inte min hand, du såg inte på mig och strax senare hade du gått
Varför vill du veta? Handlar det om att du ska ha kontroll?
Vad är det för idé att jag ska berätta när du ändå inte hjälper mig?
när du ändå inte....
jag är så otroligt trött på mig själv nu, vill inte mer
känner sakta att tröttheten tar över
idag orkar jag inte kämpa mer
tårarna är för nära
du är den som är värd risken
du är den som är värd kampen för trygghet
men jag klarar nog inte av att du visar någon form av likgiltighet nu
samtidigt förstår jag att du inte förstår... hur skulle du kunna göra det?
du har ju aldrig fått veta...
Jag älskar dig och hatar att jag sårat dig genom att hålla dig på avstånd
jag hatar att jag inte vågat berätta att jag inte mår bra
har trott att det är så här livet ska se ut
har trott att det är så här livet ska darra
Förtroenden och likgiltighet går inte hand i hand om du frågar mig..
(känner inte igen..)
Varför vill man veta?
Jag kommer på en massa skäl, direkt och på rak arm:
* Av ren oro
* Av ren kärlek
* Av en vilja att hjälpa (handräckning)
* Ett par objektiva öron orkar lyssna
* En annan människas åsikt kan föda nya vinklar
Du vet.
Vi är många som SER även det som aldrig SÄGS.
Klart att man blir orolig, klart att man undrar..
Ett råd som jag har fått en gång är:
Ta inte ansvar för ANDRAS känslor.
De tillhör DEM.
Om DE tycker att det är jobbigt att höra vad som händer dig så är det DERAS ansvar att agera utifrån vad de känner. Det är inte DITT ansvar. DINA känslor är ditt ansvar, inte deras..
Jag vet, det är tufft. Det är skrämmande. Men jag vet också hur KLOK du är och jag vet att du klarar det här med tid och kärlek.
<3
Jag vet att du har rätt.
Jag kan inte ta ansvar för andras känslor och måste lära mig det.
Samtidigt måste jag lära mig ta ansvar för mina egna.
Scary ;)
Det hela låter logiskt men känslomässigt så är det främmande....
tack för dina kloka ord.
du är så sjukt uppskattad!!
