livetsbådaansikten

Gick på kanten till ett stup...
Inte förrän jag lutade mig ut kände jag att marken jag stod på var stabil.

Det var inte förrän jag hade vågat sagt orden...
inte förrän jag inte hade något val som jag insåg...

mitt stöd var starkare än jag trott
och samtidigt så sårbart

jag själv orkade mer än jag hoppats på
skakade när jag förstod

Försöker nu gräva ner tårna så hårt i sanden som jag kan för jag vill inte falla