livetsbådaansikten

Bakslag i dag...

En trygghet lämnar och går vidare i livet...

(lycka till med allt, lycka till de du kommer hjälpa)

En avskedskram av en björnfamn

(förlåt att jag inte kunde krama tillbaka, huden brände)

Hålet efter tryggheten ska tydligen fyllas

(hur är det ingen som vet än)

Gick ut i en vacker höst dag men tomhet

Nu gör allt ont, likväl glädje som tårar

Ett plåster på en halvläkt brännskada hastigt avrivet och det gör ont

Ser ljuset bakom mörkret.. första gången på mycket länge...
utan skräckblandade känslor så kryper hopp och lugn närmare
de klättrar längs kroppen och tar sig in i sinnet
sakta men tydligt

som vassa skärvor dolda i mjukaste bomull
hopp inlindat i ett rusande liv
ett öronbedövande brus som överröstar den klaraste tanken

mitt i byggandet av en relation
en stomme i betong är eftersträvansvärt
just nu - mer ett trähus, inifrån och ut

målet är en delvis stabil nivå att trygghetsupplevelse
ett magkänsla som viskar lugn istället för att skrika fly

som varje hantverk tar relationshuset tid - och utförs helt utan garantier

fan

Hjärtat säger med klar tydlig röst: det här är en god känsla.
Magen ropar: det här är riskfyllt
Kroppen skriker: det här är tryggt

Mitt i konversationen står själen och viskar tyst: det här är ett lugn

Var inte rädd för motstånd. Kom ihåg att det är i motvind - ej i medvind som draken stiger."

Kommunikation är bland det svåraste som finns.
Har provat att visa, det fungerar inte
Har provat att viska, det fungerar inte
har provat att säga det rakt ut...

har en viss känsla av att gå i gyttja just nu

Tänkte igår mycket på priset vi betalar för våra relationer.
Oavsett vad vi gör eller inte gör så betalar vi ett pris för det.
Det kan handla om ett pris i tid eller ett pris i tålamod.
För min del handlar det om ett pris i förtroendekapital.

Hur vågar jag lita på någon, när jag gjort det så många gånger förut och det inte fungerat.
Har hör att det inte så mycket handlar om att lita på andra utan att lita på sig själv... att man kan hantera situationen om personen skulle svika.
Funderade på det igår och har svårt att hålla med.
Jag vet att jag kan hantera situationen.
Jag vet att jag håller ihop.
Men jag vill ändå inte bli sviken.

Mitt pris just nu är att ta risken att bli sviken igen

Det kryper i skinnet igen
som små, små stötar som rinner längs armar och ben
oron bygger upp sig långsamt, långsamt

kroppen laddar upp till en urladdning
lite läskigt igen
vill inte vara svag längre
vill orka och vara stark

Tror det finns änglar bland oss av olika slag.
Änglar som skyddar, änglar som vakar
Sen har vi de änglar som är mest påtagliga.
Det är de som håller oss i handen och hjälper oss att andas när luften tagit slut.
det är de som ser oss i ögonen när vi själva inte kan se oss i spegeln
det är de som älskar oss när vi älskar oss själva minst

det är de som erbjuder sin kärlek utan förbehåll.

En hand i en hand,
ett hjärta för ett hjärta.

ständigt frustrerad kontra inre lugn
kropp och sinne i strid
längtar efter ett slut på kriget
längtar efter vilan, lugnet

att våga nå dit man vill är en kamp i sig