livetsbådaansikten

Har tänkt mycket på förtroenden och respekt
Har konflikter som brinner inuti...

Livet är för konstigt nu
förstår mig inte på människor

Tomhet, frustration och tankar på acceptans


Dras mellan ytterligheter
mellan tankar på trygghet, uppgivenhet och ilska

Hur vet man när något är för bra för att vara sant

Tider av oro och förändring
tankar som surrar ger dålig ro

uppförsbackar ger tillfälle för träning
tar i med benen ett steg i taget
uppåt och framåt
alltid framåt

Håller min trygghet i handen och knatar framåt.

Satt idag och skrev på en lista.
Punktade ner ett begränsat antal punkter som var kritiska för välbefinnandet.
Punkter som var alltför begränsade men ändock inte satte gränser.

daglig rutin och tankemönster.
läskigt som fasen för en expert på strutsmetoden.

Ett möte med historien
ett rum i landstingsgrått, strategiskt möblerat med bord som tydligt avskiljer de inblandade från varandra...

På golvet ligger en beige matta... undrar hur många som gått där med hopp om hjälp
någon har försöka att liva upp inredningen med uppmuntrande kort på väggarna
i sammanhanget blir de mest patetiska

Jag försöker smälta in i väggen, bli liten, inte synas
det fungerar inte

Jag försöker låta lugn, hålla tårarna kvar bakom ögonlocken, sitta stilla i stolen vid fönstret
lyckas inte riktigt för rösten darrade, tårarna forsade nerför kinderna och jag kröp i hop i stolen

Målet för dagen var kommunikation som ska gynna en liten men vägen dit var idag mest fylld av vasst grus och backar



Resultatet av dagen blev mest en känsla av trötthet

Gick på kanten till ett stup...
Inte förrän jag lutade mig ut kände jag att marken jag stod på var stabil.

Det var inte förrän jag hade vågat sagt orden...
inte förrän jag inte hade något val som jag insåg...

mitt stöd var starkare än jag trott
och samtidigt så sårbart

jag själv orkade mer än jag hoppats på
skakade när jag förstod

Försöker nu gräva ner tårna så hårt i sanden som jag kan för jag vill inte falla

Senaste dygnet -  en dimma
ogreppbart och kantigt
rädsla in i kroppens innersta rum

livets kontraster - så kännbara

fyller dagarna med liv för att slippa känna
nätterna med sömn av samma anledning

neråtsprialen ska stoppas fortast möjligt, brytas på mitten

kraften inifrån finns på gott och ont...



lagar trasiga rutor i mitt fönster
lagar, lappar och putsar...
håller hoppet vid liv...


försöker finna förståelse där den kanske inte hör hemma
frågan är för vem?

◊

försöker att inte falla hårt den här gången
håller upp huvudet för att kunna landa på fötterna
blundar för att slippa se - för att slippa bli sedd

hörde en gång: genom att känna sig själv känner man andra.
tänker likväl: genom andras ögon ser man sig själv.

fortsätter laga mina fönster och försöker att inte darra för mycket
fortsätter hålla huvudet uppe och hoppas att det inte syns för tydligt...

Saknar min lilla idag....
Saknar ord...