soulsearching
Känner att jag funderar mer än vanligt nu.
Borde jag fortfarande fundera kring frågorna "vem är jag" när jag gott och väl passerat 30 sträcket?
Borde dessa funderingar inte vara klara nu?
Eller är det så att detta är något som man aldrig slutar grubbla över? Är det något som hör till livets utveckling?
Ser framför mig en släkting på 93 som sitter vid sitt slitna köksbord i Solens stad och grubblar "vem är jag egentligen"?
Känner hur något håller på att hända.
Förändring.
Naggad i kanten
Försöker fånga vinden
Stoppa vågorna
Stoppa oron i kroppen som sakta, utan att märkas fräter inifrån
Försöker finna ro och styrka hos det som ska vara trygga blickar
Vill finna trygghet hos det bestående
Funderar över om det går att ändra på en människa som har oron i själen?
