livetsbådaansikten

Du säger att du måste lära känna mig på nytt
du säger att jag inte längre är den du trott

-repeterar tyst "du kan inte ta ansvar för andras reaktioner"

ena stunden är jag för glad
då kan du inte avgöra om det handlar om att jag är glad på riktigt eller om jag förtränger känslor
det går för mycket upp och ner
då har du svårt att de om jag är "äkta"

- repeterar tyst "du kan inte ta ansvar för andras reaktioner"

♦

Jag förstår inte just nu hur jag ska kunna vara öppen utan att vara rädd
Jag förstår inte just nu hur jag ska kunna våga ha tilltro utan att känna mig utlämnad
Jag förstår om du inte orkar
jag orkar ju inte med mig själv

♦

Det finns inte längre något val
jag måste göra det här
jag måste läka
oavsett konsekvenser

Jag sa till en vän en gång: hur orkar du med mig?
Svaret blev: ett leende och du är ju du.





Det är för mycket just nu
det svämmar över och jag kan snart inte hålla emot
jag vill inte känna luften darra mer





Stod kvar i stunden och bad om en förklaring.
Jag fick det och även om det skrämde mig så känns det som om jag förstår.
Jag skulle förstå om situationen blir för svår
Jag skulle förstå reaktionerna
Jag skulle åka på en enorm känslomässig smäll... men jag skulle i alla fall förstå.