sorg


Som flugor mot ljuset i fönstret

Ger aldrig upp, slår mot rutan

Tankar som gnager

Inifrån och ut

Gröper ur, river sönder och äter

Känsla av tomhet ökar

Uppfylld av ett ingenting

Ingenstans och oupphörligt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0